Ange din e-postadress
Produkterna
Hitta bland alla våra produkter
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
MPO/MTP är en flexibel, hållbar samt skalbar teknisk lösning med hög densitet, och är samtidigt en av de mest relevanta teknikerna för att migrera system över till 40 & 100G Ethernet. En av stötestenarna som en nätverksdesigner behöver tänka på, är hur man försäkrar sig i att rätt polaritet på sändande/mottagande fibrer uppnås från start till mål eller ände till ände. TIA568-standarden ger tre sätt som detta kan uppnås på - vilka beskrivs nedan.
MPO och MTP följer samma principer. MPO är grundbeskrivning, MTP är ett fabrikat med något snävare mekaniska toleranser, vi namnger allt som MPO i denna text eftersom den gäller bägge. Nyckling av kontakten (Key) är grunden för att hantera polaritet på MPO-kontakten som oftast har 12 fibrer men även finns med 24, 36 och 72 fibrer. De två pinnarna ger kontakten funktion som hane eller hona. Vardera MPO-kontakt har en nyckel på en av de flata sidorna av kontakten, när den är riktad nedåt kallas den key-down och när den är riktad uppåt key-up position. Hålen som man ser på kontakten refereras från vänster till höger som p1, p2 … p12. En vit punkt på sidan visar också var fiber p1 är orienterad, den förekommer dock inte på alla kontakter. Se nedanstående bild.
De tre metoderna är beskrivna i standarden TIA568 och kallas metod A, metod B och metod C. För att anpassa till dessa tre metoder finns tre kabeltyper; Typ A, Typ B och Typ C av MPO-trunk-kabel, nedan beskrivs hur kablarna kopplas i de olika metoderna.
Typ A kallas också rak kabel denna kabel har nyckling key-up på ena sidan och key-down på den andra, det betyder att fiber position p1, p2, … p12 går till p1, p2 ... p12 på andra sidan. Bilden visar hur en Typ A kabel kopplas.
Typ B kallas också korsad kabel, denna kabel har nyckling key-up på ena sidan och key-up även på den andra. Det betyder att fiber position p1, p2, … p12 går till p12, p11 ... p1 på andra sidan. Bilden visar hur en Typ B kabel kopplas:
Typ-C-kabeln har fibern korsad parvist så den liknar Typ A med nyckling key-up på ena sidan och key-down på andra sidan. Korsningen blir p1 på ena sidan blir p2, p2 blir p1, p3 blir p4 och så vidare. Bilden visar hur en Typ-C-kabel kopplas.
Olika sätt att polarisera fiberpositionerna kommer att kräva olika typer av MPO-kablar och LC(SC)-patchkablar. Man kommer att använda duplex-Patch för att slutföra koppling från LC(SC)-kontakt via MPO till andra sidans LC(SC)-kontakt.
Duplex-patchfibern finns i två utföranden; typ A-till-A-kabel som blir rak, samt det andra alternativet typ A-till-B korsad kabel. Duplex-patchfibern är vanligast som patchkabel eftersom den medger direkt koppling mellan två SFP-moduler.
Bilden visar de två olika sätten att koppla patchkabeln, se på bilden att med typ A-till-A så kommer samma fysiska position mötas och signalen går inte igenom, ritad på två sätt för att illustrera bättre:
Ovan visas sändande och mottagande sida på SFP:n.
Sammankopplingsmetod A visas nedan där en Typ A MPO-trunk-kabel används. I detta fall måste olika typer av FC(SC)-patchkablar användas för att korrekt polaritet skall uppnås, och sändare och mottagare möts på respektive sida. Det behövs A-till-B på ena sidan och A-till-A på andra sidan. Se illustration figur 1 nedan.
Signalen från TX på SFP går via korsad patchkabel A-B in på ingång 2 på kasseten sen via rak MPO typ A går den ut i nästa kassett på pinne 2 sen rak koppling i patchkabel typ A-A till SFP ingång RX
I kopplingsmetod B så används en MPO-trunk-kabel Typ B som vänder hela kontakten så att position 1 skickas till position 12, och där använder man samma typ av patchkabel A-till-B eller A-till-A. I detta exempel visar vi A-till-B eftersom den är vanligast. En nackdel med denna metod är att fiber paren kommer att räknas från vänster till höger på ena sidan och höger till vänster eftersom fiberpar 1-2 kopplas till 12-11 så en tydlig märkning krävs. Se illustration figur 3 nedan.
Signalen från TX på SFP går via korsad patchkabel A-B in på ingång 2 på kasseten sen via korsad MPO typ B går den ut i nästa kassett på pinne 11 sen rak koppling i patchkabel typ A-B till SFP ingång RX
Kopplingsmetod C använder en MPO-trunk-kabel och av Typ C och där växlas närstående par så att man uppnår en liknande kopplingssituation som metod A, med skillnaden att man kan använda samma typ av patchkabel på bägge sidor som metod B, men positionen på respektive fiberpar kommer att fysiskt placeras på samma ställe på bägge sidor. Se illustrationen Figur 5 nedan.
Signalen från TX på SFP går via korsad patchkabel A-B in på ingång 2 på kasseten sen via parkorsad MPO typ C går den ut i nästa kassett på pinne 1 sen korsad koppling i patchkabel typ A-B till SFP ingång RX
Nätverksdesigner och installatörer som använder MPO kablar, MPO kontakter, MPO kassetter och patchkablar för att förenkla installationer kan använda alla tre metoderna för att skapa en funktionell miljö - men måste ta med de olika metodernas för och nackdelar i beräkningen.
MPO är en förkortning av en industriakronym ”Multi-fiber Push On”. MPO-kontakten är i grunden en flerfiberkontakt och är definierad i två dokument: IEC-61754-7 (den internationella standarden för MPO-kontakten) och EIA/TIA-604-5 (också känt som FOCIS 5, detta är i första hand USA-standard). MPO-kontakten är baserad på MT-ferrul-MTP-kontakten (visas i bilden ovan) den kan utföra stabila högprestanda förbindelser 4, 8, 12, 24, 36 eller 72 fibrer på samma gång. Nedanstående bild visar en detaljbild av MPO-kontakt, 12-fibrer till vänster och 24-fibrer till höger, de sändande fibrerna i en QSFP visas med röd färg och mottagande med grön.
MTP står för “Multi-fiber Termination Push-on” kontakten är utvecklad av USConec och bygger på MT-ferrul. MTP-kontakten är en högprestandaversion med bättre mekaniska och optiska egenskaper men är helt kompatibel med alla MPO-standarder. Ferrul är den hylsa som håller optofibern på plats i ett kontaktdon. Optofibern limmas fast i ferrulens hålrum.
MPO-kontakten har en komplicerad struktur. Nedan visas de olika delarna som kontakten är uppbyggd av.
Marknaden har drivit fram ett antal olika typer av MPO/MTP-kontakter men man bör undersöka några av följande parametrar innan man väljer typ av kontakt.
Första valet är om MPO/MTP-kontakten skall vara av typ hane eller hona (se bilden).
Hankontakten har två styrpinnar och honkontakten har två motsvarande hål. Det andra valet är inriktningen av fibrerna och ferrulerna som sker genom dessa styrpinnar och hål som är tillverkade med hög noggrannhet. Där har MTP högre precision och klarar över 500 insättningscyklar i labbmiljö och kan vara lämplig där slitaget kan bli stort. Sedan val av antal fibrer som kan vara 12 – 72 stycken, vanligast är 12 och 24 fibrer. Och slutligen val av singlemode- eller multimodefiber.
MPO-fiberkablage för alla behov
MPO-kablage är en praktisk optisk lösning när behovet av allt större bandbredd har ökat i datacenter. MPO-kablage är en praktisk optisk lösning när behovet av allt större bandbredd har ökat i datacentren. Ett effektivt sätt att tillhandahålla 40Gb och 100Gb med hög prestanda.