Ange din e-postadress
Produkterna
Hitta bland alla våra produkter
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Andra sätt att hitta på
Överspänningar kan uppstå på flera sätt, och den vanligaste källan är kopplingsförlopp, exempelvis när kontaktorer slås till eller från, eller när stora laster (t.ex. stora elmotorer) kopplas på. Dessa situationer leder oftast till en hög spänning men med låg ström på grund av den korta varaktigheten. Denna typ av störning kallas för transienter eller spikar. Konkreta exempel på detta är när man kopplar in eller ur en stor elmotor. Det är viktigt att notera att det kan bli störningar av denna typ som ligger utanför den egna installationen.
Åska och blixtnedslag är en annan typ av störning som, till skillnad från kopplingsförlopp, genererar både en mycket hög spänning och ström och kan fortgå under en längre tid då intensiteten helt enkelt är högre. Det bildas en typ av eko som, tack vare den kraftiga impulsen, tar längre tid att försvinna. Både transienter och överspänningar från blixtnedslag måste avledas för att skydda utrustningen, och detta görs genom att leda överspänningen till jord.
Utrustning som används för detta fungerar annorlunda än en säkring. Som vi vet bryter en säkring strömmen när strömstyrkan blir för hög. Ett transientskydd fungerar genom att leda bort energin istället och bryter inte strömmen. De reagerar inom loppet av nanosekunder till mikrosekunder, till skillnad från säkringar som kan ta flera sekunder på sig att reagera.
För att skapa ett effektivt överspänningsskydd bör man installera ett kraftfullt skydd vid den inkommande elmatningen och sedan mer känsliga skydd i undercentralerna. Detta ersätter inte jordfelsbrytare, som också måste installeras. Skyddet ska kunna avleda höga strömmar och samtidigt säkerställa att restspänningen är låg. Dessutom måste skyddet vara enkelt att installera och inte medföra några risker för själva anläggningen.
Det finns en klassificering av skyddstyper där man delar in dem i T1, T2 och T3. För att bestämma vilket skydd man ska ha på olika platser finns det även en standard för detta som kallas LPZ.
LPZ står för Lightning Protection Zones (blixtskyddszoner) och är metoden som används i blixt- och överspänningsskyddssystem enligt internationella standarder, främst IEC 62305-serien. LPZ definierar olika zoner inom en anläggning för att kontrollera och reducera effekterna av både direkta och indirekta blixtnedslag samt överspänningar. Genom att dela upp en byggnad eller anläggning i zoner kan man använda lämpliga skyddstekniker för att säkerställa att störningarna minskar successivt inåt i systemet.
LPZ delar in en byggnad eller ett skyddsområde i flera zoner beroende på hur exponeringen för blixtströmmar och elektromagnetiska fält varierar från utsidan till insidan:
LPZ 0A – Utsatt för direkt blixtnedslag:
LPZ 0B – Utsatt för indirekta blixtnedslag:
LPZ 1 – Skydd mot direkta blixtströmmar:
LPZ 2 och högre – Maximalt skyddade zoner:
Genom att dela in byggnader i dessa zoner skapar LPZ-konceptet ett systematiskt skydd mot blixtnedslag och överspänningar. Varje zon har sina egna skyddskomponenter, från grova externa skydd för att avleda stora strömmar till finskydd inuti byggnaden som skyddar den mest känsliga elektroniken. Detta zonindelade skydd säkerställer att både direkt och indirekt blixtström samt inducerade elektromagnetiska fält gradvis reduceras, vilket minskar risken för skador på utrustning och system.
LPZ (Lågspänningszoner eller Lightning Protection Zones) är alltså ett system för att hantera risken från blixtnedslag och överspänningar genom att dela upp en byggnad eller anläggning i olika zoner, där varje zon har anpassade skydd beroende på exponeringsnivån. Det är ett strategiskt sätt att minska effekterna av överspänningar från utsidan till insidan och ge maximalt skydd åt känslig utrustning.
Indelning av överspänningsskydd
Överspänningsskydd delas vanligtvis in i tre kategorier, beroende på deras avledningsförmåga och hur de testas. Testmetoden är anpassad efter installationens placering och skyddets kapacitet att avleda överspänningar. Det är viktigt att skyddets tålighet matchar den specifika montageplatsen.
I internationella standarder benämns dessa skydd som typ 1, 2 och 3. Eftersom dessa standarder nu även gäller i Sverige genom SS-EN 61643-11, rekommenderas att använda dessa termer även här. Det finns dock svenska motsvarigheter som "grovskydd" och "primärskydd" för typ 1-skydd. Det är viktigt att notera att ett mellanskydd (typ 2) aldrig ska förväxlas med ett grovskydd (typ 1), eftersom mellanskyddet har en begränsad avledningsförmåga.
I nedanstående tabell så visar vi de olika standarderna och vilken Lightning protection zone(LPZ som de är avpassade för)
Svensk benämning | Svensk, europeisk och internationell standard (IEC) SS-EN 61643 | Testad med stötströmskurva | Passande LPZ |
Grovskydd | Typ 1 | 10/350µs | LPZ 0 → LPZ 1 |
Mellanskydd | Typ 2 | 8/20µs | LPZ 1 → LPZ 2 |
Finskydd/Apparatskydd | Typ 3 | 8/20µs | LPZ 2 → LPZ 3 |
För en djupdykning i regelverket hänvisar vi till SEK Handbok 444 - Elinstallationsreglerna - SS 436 40 00, utg. 4, där allt är väl beskrivet. Men för att svara på när man behöver ett skydd, kan det sammanfattas i:
Skydd mot transienta överspänningar ska finnas där
konsekvenserna av överspänningar påverkar:
a) Människoliv (t ex säkerhetssystem och medicinteknisk
utrustning på sjukhus).
b) Service till allmänheten och kulturarv (t ex förlust av publika
tjänster, datacenter och museum).
c) Kommersiell och industriell verksamhet (t ex hotell, banker,
industrier, kommersiella marknader och lantbruk).
d) stora samlingar av människor, t.ex. stora byggnader, kontor och
skolor (nytt)
I övriga fall ska en riskbedömning utföras i enlighet med 443.5, för
att avgöra om skydd mot transienta överspänningar. Om en
bedömning inte utförs ska installationen skyddas med ett skydd
mot transienta överspänningar.
Det är alltså ganska väl definerat när man måste ha ett skydd.
På grund av olika typer av elnät finns det särskilda överspänningsskydd som är anpassade till olika spänningsnivåer. Nedan är några exempel som beskriver vanliga installationer. Först presenteras skydd installerade i Sveriges vanligaste nät (TN-system). Vidare finns TT-nät, som är vanligt i länder som Tyskland och delar av Sydostasien men kan förekomma i vår del av världen.
För att välja rätt skydd kan du kontakta oss, så hjälper vi dig att hitta den bästa lösningen. Om jordfelsbrytare finns i systemet, ska de alltid installeras efter överspänningsskydden.
Före vi går in på de olika typer av skydd som finns så finns det ett par saker som är viktigt att känna till rörande säkringar.
Denna typ av skydd arbetar tillsammans med huvudsäkringarna i ett system och ersätter på intet sätt dessa.
På ritningarna nedan så ser vi att skyddet installeras efter huvudsäkringarna. Man monterar också en säkring före varje åskskydd. Detta är för att bryta strömmen ned mot jord i det fall att åskskyddet utsätts för större påfrästning än vad de klarar av.
TN-S och TN-C är två varianter av TN-system. De avserhur jordning och ledningssystem är utformade i ett elsystem. Skillnaden mellan TN-S och TN-C ligger främst i hur skyddsledaren (PE) och nollledaren (N) är anslutna och distribuerade i systemet. Ska man vara riktigt nogrann så finns det även en typ som är en kombination av TN-S och TN-C . Dessa kallas TN-C-S-system. Här fokuseras på de två första
Fördelar:
Användning:
Nackdelar:
Användning:
I många moderna installationer rekommenderas att använda TN-S-systemet för att uppfylla säkerhetskrav.
Ett TT-system (Terre-Terre från franska och betyder jord-jord), i kontrast till ett TN-system, kännetecknas av att neutralledaren (N) är isolerad från marken och att skyddsjordningen (PE) är separat. Här är några viktiga punkter:
Jordning: I ett TT-system är både fasledare och neutralledare kopplade till jord, men neutralledaren är inte jordad vid transformatorn. Den är istället jordad på användarens plats.
Felströmmar: Om en kortslutning inträffar, kommer strömmen att söka sig till jorden, vilket kan leda till att en jordfelsbrytare (RCD) kan koppla bort strömmen för att skydda användare.
Säkerhet: TT-systemet erbjuder hög säkerhet eftersom det minimerar risken för elektriska stötar, särskilt vid jordfel. Det möjliggör också drift av apparater även om det skulle uppstå ett jordfel, så länge den andra fasen är intakt.
De olika systemen byggs till stor del upp på samma sätt. Här har vi summerat skillnaderna.
Jordning:
Felströmmar:
Tillämpningar:
Felströmshantering:
Som vi sett så har man installerat skydd i flera steg från huvudcentral till undercentral. Detta gör man för att de grövre skydden behöver kunna ta upp kraftigare transienter men före man når sin utrustning så
är det lämpligt att ha skydd även där. Detta är som regel enfas system mellan fas och noll och installeras alla de tre systemen T1, T2 och T3 på elnätet så har man som regel gjort det som man kan göra för att skydda sig men det finns flera källor för problem.
Överallt där du har en kopparkabel så kan detta påverkas av elektromagnetiska fält. Det gör att även nätverkskabel, koaxialkabel etc kan utsätts för störningar. Ofta så finns det inte något i uttrustningne som kan leda bort överströmmer i resp enhet varpå
vi rekommenderar att man installerar skydd för resp kopparkabel.
När utrustning rör sig mellan 2 zoner; t.ex från LPZ3 och LPZ2 så installeras signalskydd i bägge ändar av kabeln. Det kan t.ex vara övervakningskamror som sitter utomhus och då befinner man sig plötsligt i PLZ 1 och kabeln går direkt till LPZ3 då sätts ett skydd för nätverkablar i bägge ändar. I det fall man väljer att bara installera ett skydd i ena änden så finns det risk att kabeln inte har tillräckligt stor kabelarea för att kunna leda bort strömspikar och då kan kabeln skadas i onödan. Samma sak gäller t.ex kortterminaler vid grindar etc.
För att få läsa mer om finskydd så har vi fler artiklar som berör ämnet t3 skydd och finskydd.
Varför behöver nätverkskablar transientskydd?
En utsatt punkt för signalsystem är antenner vid alla typer av trådlösa system. En antenn är lite som en åskledare och här bör man alltid göra en ordentlig riskbedömning. I vissa fall är en antenn direkt ansluten till känslig utrustning och installationen medför som regel en kabel från LPZ 0 (eller Zon 1) in i LPZ 3. I detta fall installeras ett åskskydd direkt vid antennen och med fördel i andra änden, för att man ska försäkra sig om att leda bort transienter orsakade denna väg.
Det man i detta fall vill skydda sig mot är att inte skapa en störning som går via signalkabeln och vidare till elnätet
Missa heller inga artiklar i Kunskapsbanken, prenumerera på nyhetsbrevet
© Copyright 2024-08-20, innehållet är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Åskskydd och Transientskydd för Ethernet RJ45 för 10/100/1000Mbit/s
Transientskydd och Åskskydd skyddar din utrustning mot elektriska överslag. Vid ett större elektriskt haveri eller vid ett närliggande åsknedslag så kan höga energier transporteras genom alla kopparkablar och skada serverar, datorer eller annan utrustning så som kameror. Direktronik har skydd för elcentraler(400V 3-fas / 230V 1-fas) signalkablage och u
Med 30 års IP-erfarenhet, tekniskt kunnande och stort unikt produktutbud hjälper vi våra kunder att skräddarsy smarta lösningar för att monitorera, kontrollera och automatisera kritiska miljöer. Temperaturövervakning av ett datarack, totalkontroll av flera hundra noder i en serverhall, managering av otillgänglig utrustning, kyl och frysrum. Vi har rätt
Två av de mest banbrytande teknikerna inom mobilkommunikation är 4G och dess efterträdare, 5G.
Externa antenner för alla trådlös kommunikation
Ingen kommunikation utan antenner. Vare sig det är mobila 4G, 5G antenner, LoRaWAN eller Wi-Fi så är rätt antenn avgörande för att optimera signalöverföringen för dina trådlösa enheter. Här hittar du alla antenner du behöver för att maximera prestandan i ditt nät.